Anhängarna av mer engelska menar, naturligtvis, att det inte är någon fara för svenskan. Jag menar att vi genom vissa politiker, företagsledare och myndighetschefer är på väg att försättas i en kolonial situation där svenskan förpassas till att vara ett fritidsspråk. Hur kan läget vara lugnt för svenskan och hur kan det vara en ”utveckling” att hela tiden ersätta svenskspråkiga företeelser med engelskspråkiga dito? Det är istället tal om en avveckling där svenskan försvinner med nuvarande hållning. Inga andra än vi svenskspråkiga kan eller kommer att försvara vårt språk. Min uppmaning lyder: Låt inte hycklande företrädare schabbla bort rätten till svenskan utan agera för att språkfrågan på allvar kommer upp på den politiska dagordningen inför valet 2010. Se svenskan som en tillgång, inte som en belastning.